Kommer du ihåg...?


Kommer du ihåg hur det kändes när du första gången fick chansen att se på henne för en liten stund utan att någon märkte det...

Kommer du ihåg hur fullkomligt vacker hon var...

Kommer du ihåg känslan av fritt fall när era ögon möttes för första gången och ni båda visste...

Kommer du ihåg hur hjärtat bankade när du tog hennes hand den första gången...

Kommer du ihåg hur varm den var...

Kommer du ihåg hur ljuvligt mjuk hon kändes när du kramade henne för första gången...

Kommer du ihåg hur hennes doft berusade dig när ni satt riktigt tätt tillsammans...

Kommer du ihåg musiken i hennes röst när hon talade bara till dig...

Kommer du ihåg hur torr du blev i munnen när du skulle svara henne...

Kommer du ihåg när du rörde hennes nakna kropp första gången, hur din hand darrade, hur din själ skakade...

Kommer du ihåg den första gången ni älskade, hur drömlikt livet kändes efteråt...

Kommer du ihåg hur mjuka hennes läppar var...

Kommer du ihåg hur obeskrivligt underbart sött kyssarna smakade...

Kommer du ihåg hennes smekande händer...

Kommer du ihåg hennes ord...

Kommer du ihåg...


/t.j.

Tillbaka till topp

Jag fryser om dina händer - av Bo Bergman

Jag fryser om dina händer.
När du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att inte jag äger
en droppe blod som är min.


Tillbaka till topp
 
 
 

Mina ögon vill kyssa ditt ansikte.
Jag har ingen makt över mina ögon.
De vill bara kyssa ditt ansikte.
Jag strömmar mot dig ur mina ögon,
det dallrar kring dina skuldror av en fin hetta
som långsamt löser upp dina konturer
och jag är hos dig, hos din mun
och överallt omkring dig -
jag har ingen makt över mina ögon.

Jag sitter med mina händer i skötet,
jag rör dig inte och jag skall aldrig tala.
Men mina ögon kysser ditt ansikte,
jag stiger ur mig själv och ingen kan hindra mig,
jag strömmar ut och ingen kan känna igen mig,
detta outgrundliga flöde kan jag inte stanna,
detta lysande som varken vet av slut eller början -
men när du slutligen vänder dina ögon mot mig,
dina ovetande, frågande, dina främmande ögon,
sänker jag mig själv i dina händer
och återvänder under mina ögonlock.

Solveig Von Schoultz



Tillbaka till topp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Var stilla hjärta - orden bullra bara,
förtig de ord, som intet uppenbara.
Var stilla, hjärta - kanske orden såra,
förtig de ord, som ljusa ögon tåra.
Var stilla, hjärta, stilla - tills du minns,
att orden leva, sedan du ej finns.

Erik Blomberg



Tillbaka till topp
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Frågar du mig var jag finns
så bor jag här bakom bergen
Det är långt men jag är nära
Jag bor i en annan värld
men du bor ju i samma
Den finns överallt om också sällsynt som helium
Varför begär du ett luftskepp att fara med
Begär i stället ett filter för kväve
ett filter för kolsyra, väte och andra gaser
Begär ett filter för allt som skiljer oss
ett filter för livet
Du säger att du nästan inte kan andas
Än sen! Vem tror du kan andas?
Den mesta tiden tar vi det ändå med jämnmod
En vis man har sagt:
"Det var så mörkt att jag nätt och jämnt kunde se stjärnorna"
han menade bara att det var natt

Gunnar Ekelöf


Tillbaka till topp
 
 
 
 
 
 
 

Är man ensam
längtar man att bli två
men är man två
så är man alltid tre:
den tredje är den ensamma
som fortfarande är ensam.

Söker jag rosor
finner jag snö
söker jag snö
finner jag rosor
söker jag ingenting
finner jag både
rosor och snö.

Maria Wine


Tillbaka till topp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Önskenatt

Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna -
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar eller faller!

Men om jag somnar, så gör det alls intet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover -
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!

Karin Boye

Tillbaka till topp
 
 
 

Kusternas kust

Vilken kust, frågar du, är min älsklingskust,
vilket land, vilket luftstreck,
vilket folk, vilket språk, vilken himmel,
frågar du.
Jag svarar: Du.

Kubas kust har jag sett - och Greklands,
Amerikas, Afrikas
och Indiens,
men ingen av dessa är som din kust,
din huds gåtfulla, bländvita kust,
mina drömmars okända, ensamma,
hägrande elfenbenskust,
min dikts, mitt livs,
min sångs och min längtans,
mitt blods och min väntans...

Jag önskar,
du såge mot himlen
som jag
den kustens ljus.
Det är mot dig jag styr mitt skepp
i nattens kaotiska brus,
det är mot dig jag styr mitt skepp
med roder av ren kristall.
Vilken kust, frågar du, är min älsklingskust,
vilken värld, vilken sol,
vilket berg, vilken skog,
vilken vidd, vilken jord,
vilket namn, vilken famn, vilken hamn?

Dyningen mot din strand
viskar mitt svar även nu,
viskar som vinden i seglen:
Det är du, det är du, det är du...

Bo Setterlind


Tillbaka till topp
 
 
 
 
 
 
 
 
 

När du finner vägen
kommer andra att finna dig.
Då de passerar utanför
kommer de att dras till din dörr.
Den väg som inte går att höra
kommer att ha sin återklang i din röst.
Den väg som inte kan ses
kommer att återspeglas i dina ögon.

Lao-Tzu


Tillbaka till topp
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mej själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år, vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår, hur fick jag dej i min famn?
Jag lever, jag lever, på jorden jag står. Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år på denna enda minut.
Är det du, är det du, allra käraste barn, som har kommit till sist ändå?
Om du kunde begripa, vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist det vågar jag väl knappast tro,
fast det var min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära, jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå!

Erik Lindorm

Tillbaka till topp

Tack för besöket och Välkommen åter!
Maila gärna en rad!

Tillbaka till topp