Efter en stilla solnedgång vid havet.


                                    Havet brinner i kväll
i ljudlöst dånande lågor.
Västerut lyser horisonten i rödviolett,
och vattnet vibrerar av flytande eld.

Det darrar och flämtar och häver sig,
i svidande blågrön elektricitet.
Är det längtan som brinner där borta i väster?
Eller är det besvikelsens röda blod,
när luftens eld aldrig får vattnet att brinna,
trots alla dansande flammor?

Havet är bara en spegel av himlarnas passion.
Men det som verkar vara en spegel på ytan,
är ett fördolt inferno av dallrande hetta.
Eld eller is, vem kan känna sanningen,
om inte Havet och Himlen?
Så nära varandra, ändå aldrig förenas de två,
annat i en dröm, i en Fata Morgana.

Varför brinner då Havet?





© Hotten 2001-02-02
email: sam@hotten.htmlplanet.com
home: http://hotten.htmlplanet.com