Bakom murar.


                                   
Jag försöker låta bli att visa något. Inte visa mina känslor.
Om det är så att du inte vill att jag skall vara nära dig,
måste jag förstås hålla mig på avstånd.
Inte fysiskt avstånd, men känslomässigt.

Jag får inte längta efter något som har med dig att göra.
Jag får inte se på dig, inte se efter de ting som jag älskar så oerhört,
som uttrycksfullheten i dina underbara ögon,
som den mjuka huden i din nacke när du har satt upp håret,
som dina ljuvliga bröst jag bara anar under blusen,
som dina vackra händer,
eller munnen, som jag vill höra tala och höra skratta.

Jag måste låtsas vara ointresserad.
Jag får inte visa att jag vill vara dig nära.
Jag får inte visa att jag längtar så efter din röst,
att jag älskar att se dig bara gå omkring,
att stå och att sträcka på dig.
Ja, jag måste vara stark,
jag måste visa upp en passande fasad.
Jag måste spela min roll.

Så plötsligt ler du mot mig!

Och då stannar världen...
och muren som jag så mödosamt byggt upp,
den rasar fullständigt samman...






© Hotten 2002-01-15
email: sam@hotten.htmlplanet.com
home: http://hotten.htmlplanet.com