|
|
Jag reser med ett tåg genom natten,
på väg mot en okänd destination.
För ett ögonblick passerar ett annat tåg
på ett annat spår.
Då ser jag Dig.
Ett kort ögonblick, eller ett helt liv,
genom två fönster.
Och jag inser efter en tusendels sekund
att jag är på fel tåg.
Men det finns ingenting jag kan göra
åt ett framrusande tåg.
Du reser på ditt spår. Jag på mitt.
Jag skriker i vanmakt ditt namn,
men du kan inte höra mig.
Jag slår knytnävarna mot glaset i förtvivlan,
men det får du aldrig veta.
Efter ögonblickets gemenskap har du försvunnit.
Jag vet vem Du är och jag vet varthän Du skall.
Men din destination är inte min,
och det tränger bort ljuset ur min själ.
När jag stirrar ut genom fönstret efter dig,
ser jag mig själv som en spegelbild i glaset.
Men speglingen visar en annan. En okänd.
Hållningen är välbekant,
men dragen alldeles obekanta.
Om det inte är jag? Var är jag då?
Varifrån har jag kommit och vart är jag på väg?
Varför reser jag ensam?
http://hotten.htmlplanet.com
|
|
