|
|
|
Det är bra konstigt att två futtiga dagar på en weekend kan gå så himmelens fort . De fem arbetsdagarna under veckan tar minsann god tid på sig. Nåväl, hösten har kommit till Skåne. Luften har de senaste dagarna varit kall, klar och frisk. Därför tog jag hunden i hampan framåt eftermiddagen och förpassade mig ner till stranden i Habo Ljung, en plats vid Öresundskusten knappt två mil norr om Malmö. Här brukar vi få gå "i fred" för andra människor. Men icke idag. I alla fall inte mitt på blanka eftermiddagen. Längst nere vid vattenbrynet finns en samling stenskravel och lite blandade fyllningsmassor. Där finns ett rejält cementblock som råkar stå upprätt och vetter mot söder. Mycket lämpligt. Där kan man alltså sitta med nosen vänd mot den gassande solen, lyssnande till de melodier som vågornas slumpgenerator genererar. Måsarnas skri förstärker illusionen av de flydda sommardagarna. Vilket förstås de höstpromenerande människorna också gör. Ack, huru ljuvligt kan icke det enkla i livet vara. "Pity, me poor wife", som dras med någon slags virus, eftersom hon känner sig heltrött och fullständigt ut gängorna och därför hellre stannde hemma. Jag satt där och tänkte på hur sammanlänkat vissa delar av livet kan bli om man bara har förmågan att se sambanden. I våras hittade jag Michael Franssons hemsida (Hej Mickey!) och blev imponerad av de dikter han gjorde (och gör). I samband med lite hemsidespyssel kontaktade jag honom och vi utbytte lite mail med varandra. Han föreslog att jag skulle läsa "Den Nionde Insikten" av James Redfield. Vilket jag också gjorde. Bland annat pekar boken på att vi inte möter människor av en slump. Det finns ofta en mening med de möten som sker. Svårigheten ligger i att se just vem av de man möter, som har betydelse för mig. Men också i att förstå vad den människan har att föra vidare till mig. En insikt är att jag, bl.a. med hjälp av Mickeys dikter, har ett uppdrag att lyfta och stötta en medmänniska i dennes omedelbara utveckling. I det "arbetet" har jag sökt ledning på olika ställen. Ett av de ställena ledde mig vidare till Passagens konferenser. Där mötte jag Goldie som mer eller mindre tvingade mig att börja läsa skönlitteratur igen. Ja, den Nionde Insikten hade jag förstås redan läst då. Visst har jag läst böcker sen jag slutade plugga, men det har mest varit facklitteratur. Så gott som hundraprocentigt om hundar, jakt eller fiske. Men nu har jag fått smak på "normal" skönlitteratur igen. Goldie fick mig att läsa "Enders spel" av Orson Scott Card, en oerhört stark bok i S.F.-genren. Den påverkade mig så till den milda grad, att jag inte kunde läsa den som vanligt folk gör. Jag tvingades att läsa ett par sidor och sen lägga den ifrån mig för en stunds paus, innan jag kunde fortsätta med ytterligare några sidor. Det gjorde ont, fysiskt ont, bara att läsa. Kunde inte förstå varför. Ett par veckor senare startade Mummlan en diskussion om mobbning i skolan. Hade tänkt skriva ett inlägg i diskussionen men fann att jag inte kunde. Det tog åtskilliga timmar att få ihop några rader. Samma förlamning som när jag läste boken. Jodå, jag mobbades i grundskolan men det var ju för hundra år sedan. Visst har jag väl kommit över det? Tydligen inte. Problemet var nog helt enkelt det att jag som barn (lång barndom...) slogs oupphörligen. Med mina plågoandar förstås, men till slut även mot andra. Om man inte ser upp kan det bli en hel livsstil. Dock bättrade han sig efter en förfärlig massa år och stängde dörren till dårhuset. Utifrån. "Enders spel" handlar om ett barn som tränas i att bli överbefälhavare för Rymdskeppsflottan i ett framtida krig. Ender råkar också ut för att behöva slåss för sin existens. Jag tror att någon som inte har egen erfarenhet av att bli mobbad aldrig kan förstå hur ett barn känner det. Grymhet mot barn, och föralldel även djur, är det absolut jävligaste jag vet. Punkt. Det jag nu får ut av hela den här historien är förstås en större självkännedom. Tll exempel att saker som legat lång tid i det fördolda, när som helst kan flyta upp till ytan. Det skrämmer mig också, därför att jag - fortfarande - tror att jag lämnat mina gamla dumheter bakom mig för alltid. Gud förbjude något annat ! Men annars var det en bra dag...
© Hotten 1999-10-17 |