|
|
Anne Evelina Carlotta Kvist.
|
Anne Evelina Carlotta Kvist föddes den 7:e maj 1964 i Västervik som enda dottern till Alf och Birgitta Kvist. Föräldrarna flyttade till Skåne 1967 på grund av bristen på byggjobb i östra Sverige. Alf var byggnadssnickare och fann större försörjningsmöjligheter i Skåne. Familjen bodde först i Malmö men flyttade redan två år senare till Eslöv där Anne började skolan 1971. Pappa Alf avled 1980 efter en kort tids sjukdom och Anne förlorade det stöd hon haft i honom. Annes skoltid var i det stora hela en positiv upplevelse för henne. Hon hade ganska lätt för att lära och klarade skolåren med glans. Hon fann sig vara konstnärligt begåvad och hade stor nytta och glädje av magister Ekelund som var hennes teckningslärare på högstadiet. Han fick henne att utveckla sina talanger på det skapande området och lät henne utnyttja sitt kontaktnät bland konstnärer och konsthantverkare. Annes intresse ledde henne till studier på Konstskolan i Köpenhamn, trots att hennes mor inte tyckte riktigt om att hon inte skaffade sig en "riktig" utbildning. 
Av en ren slump kom hon, via en kamrat, i kontakt med en professor i arkeologi vid Amsterdams Universitet, Gerrit Van den Linden. I tre år fungerade Anne som professorns forskningsassistent både under resor i Sydamerika, i Amsterdam och på hemmaplan i Sverige. Van den Lindens död i en trafikolycka blev en chock för henne, som i honom återfunnit en fadersgestalt.Anne avbröt sitt intresse för arkeologi och stannade kvar på hemmaplan i Sverige. Hon fick i stället en anställning hos en inredningsspecialist med kontor i Lund. Anne fick redan från början stort ansvar såsom en viktig kugge i ett litet företag. Man var bara tre anställda och alla fick därför utföra alla förekommande arbetsuppgifter. Hon trivdes ypperligt med sitt jobb och försökte på alla sätt vidareutveckla sina kunskaper. Det var på en kurs i Malmö som hon träffade Stellan. Kursen avslutades med middag och dans och det var på dansgolvet hon mötte honom. Mötet ledde till ett förhållande som varade i fjorton månader. Vilket visade sig bli fjorton månader i helvetet. Stellan, som saknade jobb, saknade utbildning, saknade folkvett, saknade också alla grunder för socialt beteende. Han levde som en parasit på Anne och tvingade henne att försörja honom och hans vanor. Vilket betydde sprit och knark och umgänge med likasinnade. När Anne försökte vägra fick hon stryk. Men Stellan åkte fast vid ett inbrott i ett snabbköp en natt och Anne slapp på så sätt ifrån honom. Stellan dömdes till hela två års fängelse ovillkorligt och blev tvungen att skaka galler. Han ringde ibland till Anne och hotade henne om hon inte gjorde si-och-så. Anne talade då om för honom att hon numera hade en ny pojkvän som var betydligt mera välväxt än Stellan och att hon gärna hämtade pojkvännen till telefonen så att Stellan fick en föraning om vad som skulle kunna vänta honom. Stellan var aldrig intresserad av någon telefonkontakt med den nye pojkvännen utan slängde vid de tillfällena bara på luren. Någon pojkvän existerade emellertid inte. Ej heller kände Anne någon önskan att knyta någon ny kontakt med det manliga könet. Tvärtom... Tills hon en söndagsmorgon ringde på en annons om en begagnad symaskin. 2000-05-07 email: Sam Hot url: http://hotten.htmlplanet.com |